Bildinställningar på TVn kommer ibland på tal när jag hjälper kunder att visa sina bilder på bästa sätt. Eftersom jag själv är väldigt intresserad av bild och färger blir det också en del sådant prat med vänner och bekanta.

Det jag ofta märker är hur mycket bilden kan förändras med några enkla inställningar. Man kan ha en riktigt bra TV hemma utan att någonsin ha sett vad den faktiskt klarar av.

Jag förstår att bildinställningarna kanske inte är det första man tänker på. Man kopplar in TVn, får igång sina appar och börjar titta. Har man aldrig jämfört olika bildlägen är det lätt att tro att bilden man får från början också är den bästa TVn kan visa, vilket nästan alltid är långt ifrån sant.

Som fotograf lägger jag mycket tid på färger och hudtoner när jag redigerar mina bilder. Därför lägger jag också lätt märke till hur de återges på olika skärmar och det är något jag även tänker på när jag tittar på film och serier.

Nu är jag ju fotograf och bild/tekniknörd snarare än någon som arbetar professionellt med att kalibrera skärmar Men genom åren har jag testat ganska många skärmar och lagt åtskilliga timmar på att försöka få färger och bilder att se så korrekta ut som möjligt. Min kalibrerade bildskärm för fotoredigering har ofta fått fungera som referens.

I det här inlägget vill jag dela med mig av några väldigt enkla saker att testa, så att fler kan få ut så mycket som möjligt av TVn de redan har betalat dyra pengar för.

Börja med bildläget

Starta en film eller serie som du känner till väl. Öppna sedan inställningarna på TVn och leta efter Bildläge eller Bildstil under Bildinställningarna.

Prova Filmmaker Mode om det finns. Annars kan du leta efter Film, Movie, Bio eller Cinema. Namnen varierar mellan alla märken, men ett läge anpassat för film är en bra början.

Filmmaker Mode är gjort för att visa filmen så nära filmskaparnas vision som möjligt. Färgerna kan kännas mindre intensiva och och mörkare än i andra bildlägen eftersom TVn i dessa lägen håller tillbaka extra förstärkningar av bilden. Starka färger finns fortfarande kvar när filmen faktiskt är utformad för det. Rörelseutjämning, brusreducering och flera andra automatiska bildbearbetningar stängs också av.

Bilden kan kännas lite gulare eller mörkare i början, särskilt om du är van vid bild som är kallare och har mer intensiva färger. Låt filmen rulla en längre stund innan du byter tillbaka och jämför. Kolla gärna på ansikten och hudtoner och se vad du tycker om skillnaden.

Känns bilden för mörk kan du även leta efter Energisparläge, Eco eller Automatisk ljusstyrka. Sådana funktioner kan begränsa eller automatiskt ändra ljusstyrkan. Prova att stänga av energisparfunktionen och jämför. Den kan ligga under TVns allmänna inställningar i stället för under Bild.

Testa även stänga av rörelseutjämningen

Många nya TV-apparater har rörelseutjämning påslagen från början. TVn gör då rörelser mjukare än i originalmaterialet.

Den här typen av rörelseutjämning kallas interpolering. TVn räknar alltså ut extra bildrutor och lägger dem mellan filmens egna. TVn måste då gissa vad som händer mellan bildrutorna, och ibland (ofta) blir det fel. Det kan exempelvis uppstå konstiga konturer runt personer och föremål när de rör sig snabbt. Sådana bildfel kallas artefakter.

Inställningen heter olika saker beroende på vilken TV man har.

Samsung brukar kalla den Picture Clarity eller Auto Motion Plus.
LG kallar den TruMotion.
Philips använder bland annat Natural Motion eller Perfect Natural Motion.
Sony kallar den Motionflow.

Namnen och placeringen kan variera mellan modeller. Leta under bildens avancerade inställningar.

Prova att stänga av funktionen i några dagar och jämför i en scen där kameran eller personer rör sig. Tycker du att rörelserna blir för ryckiga kan du testa en lägre nivå av utjämning. Kör du Filmmaker Mode är rörelseutjämningen redan avstängd.

Vill du se hur stor skillnad bildinställningarna kan göra rekommenderar jag den här videon från Vox. De visar flera bra exempel på hur TVns bildbehandling kan förändra hur en film ser ut.

Vad är HDR och Dolby Vision?

Du har säkert sett märkningen HDR eller Dolby Vision på filmer och serier i streamingapparna.

HDR står för High Dynamic Range. Det ger möjlighet att visa ett större spann mellan mörkt och ljust. HDR-filmer brukar också kunna använda ett större färgomfång.

Namnet kanske får dig att tänka på HDR-foton från 2010-talet. Då handlade det ofta om att fånga ett stort spann mellan mörkt och ljust och sedan pressa ihop det för att kunna visa bilden på en vanlig skärm. Den bearbetningen kallas tonmappning och kunde, när den drogs långt, ge det överdrivna utseende som många förknippar med HDR.

Med dagens HDR-skärmar kan ett större ljusomfång faktiskt visas. Skillnaden mellan mörkt och ljust behöver därför inte pressas ihop lika mycket, även om bilden fortfarande kan behöva anpassas efter vad skärmen klarar av.

Tänk dig en mörk gata där en bil kommer körande. Strålkastarna kan lysa riktigt starkt samtidigt som gatan runtomkring fortfarande är mörk och har detaljer kvar. På en riktigt bra HDR-skärm kan sådana scener se fantastiska ut.

Dolby Vision är en typ av HDR. Filmen innehåller då extra information som hjälper TVn att anpassa bilden efter vad den klarar av, scen för scen. Både filmen och utrustningen du tittar med behöver stödja formatet för att du ska få Dolby Vision.

Själv tycker jag att Filmmaker Mode är perfekt i ett mörkt rum. Är rummet lite ljusare händer det att jag byter till Cinema, framför allt när jag tittar på HDR eller Dolby Vision.

HDR-märkningen säger inte allt

Bara för att en skärm eller TV har en HDR-märkning betyder inte det att den är bra på att visa HDR. Det märks framför allt på vissa datorskärmar med vanlig LCD-panel och märkningen DisplayHDR 400.

De kan ha begränsad ljusstyrka och sakna lokal dimning, alltså möjligheten att styra belysningen i olika delar av bilden. Då blir det svårt att visa starka ljuspunkter samtidigt som mörka områden förblir mörka. Min upplevelse är att HDR-läget på många sådana skärmar kan se sämre ut än vanlig SDR.

För mig kommer HDR verkligen till sin rätt på en riktigt bra Mini LED-skärm med många välstyrda dimningszoner, eller på en OLED där varje pixel lyser själv och svarta partier blir perfekt svart. Mini LED är också LCD, men med en mer avancerad bakgrundsbelysning.

Själv föredrar jag alltid OLED, gärna med möjlighet att nå en ljusstyrka på omkring 1 000 nits (cd/m²) eller mer i små ljusa partier. Men både svärtan och hur skärmen hanterar ljuset är viktiga för helheten. (Brukar kallas peak brightness i specifikationerna).

Kolla inställningarna där du brukar titta

En sak som är lätt att missa är att TVn kan spara olika bildinställningar för olika ingångar och bildformat. Ändrar du i TVns egna appar kan du alltså behöva göra om inställningarna på HDMI-ingången där din Apple TV eller TV-box sitter.

Du kan även behöva välja bildläge separat för vanlig bild, HDR och Dolby Vision. Därför ska det du vill ställa in vara igång när du öppnar bildmenyn.

Kolla följande i TVns egna appar och på varje HDMI-ingång du använder.

Vanlig bild, även kallad SDR. Starta exempelvis ett vanligt TV-program utan HDR och välj bildläge.
HDR. Starta något som TVn spelar i HDR och kontrollera bildläget igen.
Dolby Vision. Om TVn stöder det, starta något som spelas i Dolby Vision och gör samma sak där.

Börja med den app eller TV-box du använder mest. De andra kan du kolla nästa gång du tittar där. Har du aldrig testat att ändra bildlägen tidigare tror jag faktiskt att du kan bli ganska förvånad över skillnaden.

Råden om Filmmaker Mode gäller främst film och serier. För den som spelar är spelläget en bra utgångspunkt eftersom det minskar fördröjningen mellan knapptryckningen och det som händer på skärmen.